tisdag 13 september 2016

Den grå-gråa vardagen.



Hon ringde mig mitt i natten. Det tog inte ens två sekunder att vakna och förstå att det var allvarligt. Normalt när mina ögon slås upp på morgonen pirrar det i magen av en begynnande hunger samtidigt som tankarna cirkulerar kring en kopp med stark svart kaffe, såsom flugorna cirkulerar kring en nyöppnad burk med de väldoftande sura strömmingarna från Kallax i Luleå. Men inget var normalt när telefonen ringde mitt i natten. Hon som ringde var skärrad av hennes egna tankar som cirkulerade runt och runt utan att hon kunde bryta den helvetescirkeln hon hamnat i. I flera timmar hade hon långsamt borrat sig ner i den djupa brunnen som var överfylld med allt det svartaste av svarta som kan drabba en människa. Med darrande röst pratade hon i mitt öra medan jag vaknade helt.

En tänkare från något annat land konstaterade att förälskelsen alltid drabbade män och kvinnor olika. Även om jag inte på någon punkt håller med tänkaren så är resonemanget ändå intressant på något sätt.

En man drabbas alltid av en förälskelse som kommer ner som en blixt från en knallblå himmel. När blixten slår till har mannen ingen skyddsutrustning att försvara sig med alls. Han blir som en lobotomerad kärleksfull robot, som inte kan fokusera på något annat än den hans förälskelse cirkulerar kring. Han är färdig att plockas som en mogen fallfrukt som sökt sig ner i det gröna daggfyllda gräset.

För en kvinna är förälskelsen något som sker med vilja. Hon väljer själv när hon vill bli förälskad och i vem. Hon hjälper till även om hon aldrig behöver några rationella skäl för att bli förälskad, så har hon ändå sina skäl. Enligt tänkaren är det den enda skillnaden mellan att köpa en ny klänning eller att skaffa sig en ny älskare. Kvinnor är mycket mer pragmatiska på den punkten än vad männen tror.

När tänkaren frågar sin kvinna hur pragmatisk hon egentligen är svarar hon rappt.

”Jag är inte förälskad i dig. Jag har aldrig varit det.”

Han ser på henne med en något trumpet uttryck i ansiktet och hör när hon fortsätter.

”Jag älskar dig. Det är något helt annat. Jag vill leva med dig. Även om jag blir förälskad i någon annan i morgon bitti kommer jag att fortsätta vilja leva med dig. Du är mitt hem. Inte bara en varm och skön famn.”

Tänkaren inser i sina tankar att hela det fantastiska miraklet med att bli och vara förälskad plötsligt försvunnit som en rök som ventileras ut av hypereffektiva ventilationsaggregat från framtiden. Hon fortsatte som om hon läst tänkerans tankar.

”Det är inte förälskelsen som är det fantastiska miraklet.”

Han ryggade tillbaka som han fått en rejäl käftsmäll som han inte förväntat sig.

”Det är den grå-gråa vardagen som är det mest fantastiska miraklet.”



Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar