Det är aldrig värt att pruta bort ett förtroende.

Idag är det fredag. Det är inte vilken fredag som helst. Idag är det den fredagen som bjuder på midsommar. Det är midsommarafton idag. Midsommaren bjuder till med sill lunch, färskpotatis och kanske en och annan snaps. Innan dagen får vandra på mot sådana höjdpunkter måste frukosten passeras. En frukost där filen med den färska frukten, kombinerats med serialer la speciale. En sådan frukost måste ätas med andakt. Helst när allt detta toppas med att starta den halvautomatiska kaffebönskrossarmaskinen som omedelbart efter sitt intensiva och oljudsmakande krossande, börjar att puttra på ett skönt och hemtrevligt sätt. Det handlar ju om aromer, temperaturer, friskt vatten och perfekta filter när det svarta, starka kaffet bryggs så att de aromatiserade luktvågorna slingrar sig ut i rummet. Allt detta medan dropparna sakta börjar fylla den genomskinliga glaskannan som allt det goda samlas i. Inget får lämnas åt slumpen midsommarens enda fredag.

Vissa människor man mött gillar att pruta varje gång de står inför ett köp. Jag förstår dem verkligen. Vem vill inte köpa billigt om det bara är möjligt? Billigt är bra sägs det ju. Det handlar inte ens om jag tycker att varan jag ska handla är värd det pris som säljaren utgått ifrån. Det handlar bara om att om jag kan hitta en billigare överenskommelse med säljaren så blir jag en större vinnare eftersom jag köpte ett högre värde till ett lägre pris.

Men var går egentligen gränser för att pruta? Om du skulle köpa en pryl av den personen du lever ditt liv tillsammans med, skulle du fortfarande pruta? Skulle du bli gladare, lyckligare eller bli en större vinnare om din partner sålde varan till hälften av det värde partnern begärt? Det flesta av oss förstår att det inte är läge att pruta vid ett tillfälle som det. Antingen köper man inte alls eller så betalar man det som partnern begärt. Det är i alla fall inte läge att pruta.

Ibland är prutningen bara en gemytlig lek som startar med att någon vill ta ett orimligt pris för en vara där motparten förväntas pruta. Vid andra tillfällen finns det ingen möjlighet att pruta. Om du köper en liter mjölk på någon stormarknad inser du själv att det inte riktigt är läge att ta fram sina mest påkostad prutningsegenskaper och ens tro att det finns utsikter att lyckas.

Vid andra tillfällen handlar prutningen om att köparen faktiskt misstror säljaren. Att köparen som inget hellre vill än att köpa tror att säljaren tjänar orimligt mycket och därför vill kila sig in i vinnarcirkeln genom att köpa den fantastiska produkten till ett lägre pris. I det läget står säljaren mitt i den valsituation som uppstått. Ska säljaren acceptera misstroendeförklaringen bara för att sälja en enhet av produkten till ett oskäligt lågt pris bara för att faktiskt sälja? Det är ju så viktigt att sälja om man nu är säljare. Eller ska säljaren bara le och genomföra köpet som om det inte var något speciellt i luften? I båda fallen har säljarens förtroende för köparen sjunkit en bra bit ner på förtroendemätaren.

När jag själv köper prutar jag aldrig när jag finns mitt i säljprocessen med människor som jag har förtroende för. Orsaken är enkel. Det är helt enkelt inte värt det. Jag köper det jag köper till det pris säljaren begärt. Men det finns ju andra tillfällen när förtroendet är lägre. Då kanske jag utmanar priset mer.


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.