Efter regn kommer sol.

Idag är det tisdag. Efter en tidig morgon med ett mystiskt möte på ett av stadens hotell kan jag konstatera att jag fortfarande är kvar i Umeå. Morgonen började med en snabb kopp kaffe hemma med en enkel snabbfrukost som komplement. Under det mystiska mötet blev det en kopp till. Efter en räksallad till lunch blev det ytterligare en kopp. Trots tre koppar har jag ännu inte hunnit med att verkligen njuta av en kopp. Just nu väntar jag med en lugn sinnesstämning på ett flyg som ska ta mig söderut i livet. Till mitt eget lilla smultronställe. Kan man egentligen kalla ett ställe för något annat när bara gården levererar två deciliter smultron varje morgon så här i juli? Att den dessutom erbjuder en aktiv semester för hela familjen gör ju stället inte ett dugg sämre. Egentligen helt tvärtom. Det är ju precis så jag vill ha det.

Vi har alla bättre och sämre dagar. Eller egentligen är det så att dagen varken är bättre eller sämre än någon annan dag, men vår egen upplevelse, vår känsla av dagen varierar. Allt beror på vår egen sinnesstämning hur vår egen tolkning är av det vi möter om dagen. Dagar då vi är glada och lyckliga är bra dagar, eller dagar vår sinnesstämning är på topp. Då ser vi ljust på saker och ting. Dagar som känns jobbiga och mörka är också de dagar vi tolkar saker i svarta färger. Detta trots att vi möter i stort sett samma saker alla dagar. Det är ju samma sak med paradoxen om vi är glad för att vi skrattar eller om vi skrattar för att vi är glada. Eller om vi gråter för att vi är ledsna, eller om vi är ledsna för att vi gråter.

Egentligen är det enkelt att testa. Börja med att definiera hur din sinnesstämning är. Välj ett tal mellan noll och fem, där noll är tokledsen och fem är superglad. Börja gråta på låtsas så att det fejkade ledsna vattnet tränger sig ner på dina kinder. Känn efter hur du mår? Har du blivit gladare eller ledsnare? Jag tror du blivit ledsnare. Det borde du ha gjort. Alltså blir du ledsen för att du gråter.

Kan du acceptera den tanken så kanske du inte behöver prata om dina dåliga dagar, eller för den skull dina goda dagar? Det kan vara så att du i stor utsträckning själv väljer hur du ska se världen varje dag. Skulle det inte kännas bättre att se världen på det goda sättet? Vore inte det ganska rimligt? I så fall är det ju bara att välja det goda alternativet varje dag. Tänk att det kan vara så enkelt.

Problemet med det är att vi alla människor kräver en definierad referenspunkt. Även kring vad som är goda respektive dåliga dagar. I det perspektivet är något gott som är bättre än gårdagen. Var gårdagen på topp måste ju dagen vara på toppelitopp för att vara bra. Morgondagen behöver bli på toppelitopptopp för att vi ska känna oss glada och lyckliga. Blir övermorgondagen bara på topp så är det ju en jävla skitdag helt enkelt.

Det är därför vi behöver våra sämre dagar. Bara för att få chansen och ta oss tid att njuta av de goda dagarna som ligger radade framför oss i livet. Kort sagt. Efter regn kommer alltid sol.


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.