måndag 29 februari 2016

I dag är dagen som inte finns.



Måndag kväll. Dagarna går sin gilla gång. Jag har just förberett mig för att blunda och låta kroppen bara slappna av och glida rakt ner i sömnens goa värld. Sömnen behövs verkligen. Den kommande morgonen börjar på gymmet redan 05.00 så det gäller att försöka somna i tid om jag ska orka hela den resterande dagen. När jag låter ögonlocken sjunka ner, fylls hela mitt inre av det distinkta solljuset som värmde mina kinder under min promenad hem över den knastrande vita snön. Jag kände glimtar av den fantastiska vår som kom varje år i mars och alltid fick ett abrupt drygt en vecka in i maj. Den torra vita knastrande snön. Den kylan som kom underifrån och mötte den värme som solen kastade ut i nästintill oändliga strålar, var den vår som jag verkligen längtade till.

Många av de mest häpnadsväckande monumenten och förunderliga händelser har vare sig hänt eller ens någonsin funnits. Inte på det sätt som vi avser med att finnas eller hända. Inte fysiskt i alla fall. Ta något så enkelt som det förunderliga monumentet som räknas till världens största rum helt utan konkurrens. Man kan tro att ett sådant monument borde vara något som alla skulle känna till och kanske till och med något som folk från när och fjärran skulle köa till, bara för att få uppleva något så stort och så mäktigt. Istället är det största rummet i världen också ett av de mest hemliga rummen som finns.

Svaret på detta är lika självklart och naturligt om man bara tänker till ett steg djupare än vanligt. Ledtråden heter utveckling. Låter det komplicerat eller kryptiskt? Det är inte alls så, utan rätt enkelt egentligen. Om du anser dig vara fullständigt utvecklad inom alla områden så har du ingen möjlighet att ens få tillträde till det mäktiga rummet. Kan du allt och vet du allt har du ingen möjlighet att utvecklas längre, eftersom du inte behöver det. Tanken på att det kanske finns människor som inte längre behöver utvecklas är lika befängd som att någon, vid något tillfälle påstått att patent och registreringsverket kunde läggas ner eftersom allt som behöver uppfinnas redan är uppfunnet.

Det största rummet i världen handlar självklart om The room of Improvement. Ett rum som vi alla bär med oss och ständigt bara verkar växa hur mycket vi än utvecklas som människor. Och vi utvecklas så länge vi låter oss utvecklas.

Tiden som vi mäter vår framfart i livet med är också en mekanism som vi alla känner till och upplever varje dag av våra liv. Trots det kan vi inte på något enkelt sätt förklara vad tid är. I ett försök att strukturera och skapa mekanismer för att förstå tiden har vi gett tiden enheter som sekunder, minuter, timmar och dagar. Efter att ha uppfunnit ett enhetssystem som med facit i hand visade sig som en ganska krystad lösning, blev någon tvungen att korrigera hela tideräkningen med en dag som egentligen inte ens finns. Ändå är det den dagen det Irländska skyddshelgonet S:t Patrick, som också var den första jämnställdshetsaposteln, utsåg till den enda dagen som kvinnorna kan fria till sina förhoppningsvis blivande män. Dagen som inte ens finns är skottdagen. Den är idag.


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar