Det är lördag morgon. Klockan är bara fyra när jag känner hur jag bara vaknar av någon anledning som inte jag själv kan förstå. Huset i Uppland är helt tyst och stilla. Precis som det borde vara när jag är ensam i hela huset och knappt är vaken själv. Jag snurrar in mig i täcket och blundar hårt i väntan på att hjärnan ska gå in i sleep mode så att den får vila tillsammans med kroppen som ännu är mycket tröttare än vad den borde vara. När klockan slår sitt ljudlösa sex slag kan jag inte låtsas längre. Det är lördag morgon och jag är vaken. Så är det bara. När väl hjärnan accepterat detta är jag snabbt framme vid min komplicerade kaffebryggarmaskin. Jag laddar den med färdigmalet mörkrostat kaffe från Lindvalls kafferosteri i Uppsala. Min lokala leverantör av Cfe som är en förkortning från periodiska systemet, för världens viktigaste grundämne, Kaffe.
Under veckan har jag mött många människor på min väg fram i livet. De flesta som jag mött har varit kavajprydda män, men också några kvinnor som försöker passa in i den mansdominerade värld som mitt yrke fortfarande är, trots att det inte finns någon som helst logisk anledning till att det borde vara så. Om vi för en stund skiter i att människorna är ett kön, utan fokuserar helt på hur människorna är som individer och du mer specifikt på hur de fattar sina beslut.
Att ta beslut är i grunden rätt enkelt, men vi tenderar att göra processen så oerhört komplicerad oavsett om beslutet är livsavgörande eller om det handlar om en skitsak i livet. Det finns också två typer av beslut. De flesta beslut är reparabla, dvs går att reparera genom att ta nya beslut som upphäver det föregående. Några få beslut kan inte repareras, inte upphävas utan ger omedelbara konsekvenser som inte går att spola tillbaka. Trots det kan vi som människor bara stå i fyra olika beslutszoner. Den första zonen vi alltid passerar kan vara superkort eller kännas som en evighet. Det är zonen där vi velar och analyserar innan vi tagit något beslut alls. Den andra zonen innebär att vi tagit ett beslut att inte göra något alls. I tredje zonen träder vi in om vi beslutat att förändra. I den sista och fjärde beslutszonen hamnar vi om vi bestämmer oss för att kasta in handduken och ge upp eller fly för att slippa det vi fattar beslut om.
Det är hur vi analyserar och vilka förutsättningar vi har för att analysera och fatta beslut som delar in hela mänskligheten i två huvudläger. Hälften av alla har ett objektivt och logiskt förhållningssätt till sina beslut medan den andra halvan tar beslut som bygger på ren känsla för det som man ska besluta om. Jag tror vi alla drömmer om att kunna ha ett objektivt förhållningssätt till vår egen beslutsprocess, men den ena halvan fungerar inte så. Det är heller inte så att det ena sättet är generellt bättre än det andra utan snarare så att det objektiva, logiska sättet är bäst vid vissa specifika tillfällen medan det subjektivt känslomässiga är det bästa vid andra tillfällen.
Det viktiga är att man själv kan lita på att sin egen beslutsprocess verkligen fungerar så man inte försöker använda beslutsprocesser man själv inte är bra på. De objektiva tar bildligt beslut med hjärnan medan de subjektiva tar beslut med hjärtat.
Du känner igen dig som hjärnbeslutare genom att du kan stå utanför dina egna personliga beslut och se på dem lite från sidan. Inte ens med dina egna och kanske personliga beslut är du speciellt personlig. Att ta beslut, även svåra beslut som påverkar andra människor, är en logisk och ganska klar process, även om du kan tycka att vissa beslut är jobbigare än andra. Då står du utanför glaset och tittar in.
Känner du istället att du hur du än gör och vilka beslut du än ska ta blir du personligt engagerad och kanske mer fokuserad på att inte såra någon för att du tar beslutet så är det nog ganska klart att du fattar hjärtliga beslut där du är personlig och subjektiv. Avgörande beslut blir en traumatisk process där du åker berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan mellan skratt och den djupaste gråten. Då står du inne i glaset och tittar ut.
Hälften av världens människor är kvinnor, hälften är män. Sjuttio procent av männen tar objektiva och logiska beslut med hjärnan. Beslut som till synes kan vara känslokalla tas med en grym precision och perfekt i tid. Sjuttio procent av kvinnorna tar personliga och känslomässiga beslut med hjärtat. Beslut som räddar människor från lidande och bevarar relationer i generationer. Trots det är det denna halva av mänskligheten som består av sjuttio procent kvinnor och trettio procent män, som gråter oftast, skrattar hårdast och mår mest illa av orättvisor och elakheter. Jag vet eftersom jag fattar beslut med hjärtat och vet att det kittlar störtskönt på kinden när tårarna rinner.
Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar