Det rödaste röda.

Klockan var alldeles för mycket när jag kom till Grishuset i natt. Även om planet var i tid så hamnade jag på en taxi som verkligen gav mig the grand tour of Kiruna. Det tog nästan lika långtid att åka Taxi som det tog att flyga. Konstigt är det ju med sådant. Vi har så bråttom att vi tar flyget men samtidigt accepterar vi att tillbringa en timme eller två för att åka både till och från flygplatsen bara för att följa det långsamma flödet till och från planet för att få flyga. Snabbt tar en resa i verkligheten många fler timmar än det jag själv tänkte mig när jag bokade flyget. Jag förstår att det är så det är precis som med mycket annat, även om det är förbaskat konstigt ändå. Nu hoppas jag att jag ska orka ta mig ur sängen och brygga lite kaffe.

Jag vill bli älskad. Det är banne mig inget som är unikt för mig utan något som jag är övertygad om att alla människor, kanske dock med något undantag, verkligen innerst inne vill. Jag vill fylla mig med kärlek av det rödaste röda precis som du vill fylla dig med det. Det som borde finnas i ett hiskeligt överflöd och ständigt vara tillgängligt för alla verkar ibland vara en bristvara som är helt omöjlig att få tag på. Än mindre fylla mitt liv med det eller ditt. Det kanske är så att det är några få människor som i en given stund har rätten till allt och resten för rätten till inget?

Om jag inte kan fylla mitt liv med kärlek och bli älskad vill jag faktiskt i alla fall bli beundrad av de människor jag möter. Och jag tror faktiskt att alla människor i samma båt som jag, också vill bli beundrade i brist på kärlek. Jag försöker varje dag att vara bäst, att hjälpa mest, att göra många goda gärningar för de människor som finns omkring mig. Jag klär mig snyggt och försöker vara glad, även om jag vet att det inte riktigt är min stil att ständigt vara glad. Jag gör allt för att bli beundrad och det gör också du.

Om jag varken kan bli älskad eller beundrad så finns det inte mycket att ge längre. Det är då jag tar. Jag tar för att bli fruktad, avskydd och föraktad. Det handlar inte alls om att vara elak eller dum utan för att fylla det tomrum som fyller mitt liv utan vare sig kärleksfulla eller beundransvärda blickar. Jag är inte vare sig bättre eller sämre än dig. I brist på det goda återstår bara det onda kvar. När min själ lyser av tomhet finns det ingen därute som har kvar någon känsla alls för mig. Eller för dig. Då ryser vi på var sitt håll i ensamhetens sorg. När vi försökt att leva men inte lyckats finns ingenting alls kvar.

Med andra ord finns det ingen väg för mig i livet, som för något gott med sig om jag inte kan bli älskad. Detsamma gäller dig.

Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.