Ärligt stulet.

En ny dag har startat med en morgon fylld av aktiviteter, även om den inte startade i ottan utan snarare under senmorgonen med brödbak av dubbla sorter. Dels spisbröd, dels frallor som kanske ska tjäna sitt syfte som hamburgerbröd om det nu skulle vara så att det blev till att laga det på kvällen. Spisbrödet är bara en seg och lite torrare välknådad deg som kavlades ut till små tunna bröd som kan snurras ihop med lite smör och pålägg. Försvinnande gott helt enkelt. Den andra aktiviteten var att servera frukost på sängen till de som fortfarande låg och drog sig. Morgonen avslutades med att färdigställa ett bilköp av en ny bil som skulle ersätta den tjänstebil jag kört det senaste halvåret. Som mätt, vaken och nybliven bilägare känner jag att jag med all rätt kunde sätta mig ner och lyssna till morgonpratet på  teven samtidigt som jag skriver några rader om något som på något sätt är viktigt men ändå helt oviktigt när jag analyserar det i djupet.

Det som är skönt med vänner som jag känner väldigt väl, är att gränserna på vad som är möjligt och omöjligt suddas ut. Ett sådant exempel är det som ibland händer när jag lånat saker av de allra godaste av vänner jag har eller tidigare har haft.

Från tid till annan är det ju så att man är i extremt behov av ett verktyg eller något annat som håller länge men används lite. Det kan vara något som dessutom kostar ett antal sköna tusenlappar och betingar ett betydande värde även i begagnad form. De gånger jag varit i det extrema behovet och haft nog med pengar samtidigt som jag vetat att ingen av mina vänner redan haft en sådan nyttopryl, har jag utan reflektera eller på annat sätt grubbla, bara sonika köpt det som behövdes. Även om det var för de sista slantarna bara det var nog extremt behövt.

Att jag sedan bara behövde prylen i en vecka, hörde egentligen inte till saken om det inte hade varit för det mytomspunna greppet Ärligt stulet. När min nyttjandevecka var förbi hamnade den pryl som jag känt ett så extremt behov av i gråzonen av sin existens. Den hade ju ett ekonomiskt värde men inte just vid den tidpunkten något egenvärde i min värld. Allt som inte hade något egenvärde hamnade till slut i något av de mörkaste hörnen i något av de bortglömda förvaringsskåpen som fanns i alla hus. Plötsligt visste jag knappt att det var något jag ens hade.

Från tid till annan blev även mina vänner i extremt behov av just den pryl jag hade i mina mest hemliga bortglömda gömmor. När min vän frågade om jag kunde hjälpa till eller om jag hade just det som hen behövde, sökte min hjärna fram bilden av det som var bortglömt. Från den hemliga bortglömde gömman kunde jag hämta det min vän behövde och låna ut den. Det märkliga som hände då var att jag lika snabbt som jag glömt bort var jag lagt den eller att jag hade en också glömde bort att det jag hade, hade jag lånat till en av mina vänner. När jag sedan nästa gång behövde prylen själv så lånade min vän tillbaka det jag en gång hade lånat ut. Eller återlämnade skulle man kanske kunna säga om det inte hade varit för att jag inte längre visste att jag lånat ut den.

Skalar man upp detta och ser hela nätverket av vänner från ovan med alla deras extremt behövda prylar som glömts bort i det mörkaste hörnet i det bortglömda skåpet förstår vän av ordning snabbt att det kan vara lite svårt att veta vems pryl som egentligen är vems. Eller ens var vems pryl är. Det viktiga från prylens sida, från vännernas sida och från samhällets sida är ju att prylen är i vår tjänst så mycket som möjligt så länge som möjligt för så många som möjligt. Det är längre inte alls viktigt vem som är ägare av det ekonomiska värdet om värdet som skapas av det prylen kan utföra är så mycket mer värdefull för oss. Det är därför jag och mina vänner tidigt införde uttrycket Ärligt stulet.

När jag lånar prylen av min vän kan jag bara förkunna med en hög och tydlig röst att det jag lånar nu hamnar under epitetet Ärligt stulet, för att min vän ska förstå att jag inte lämnar tillbaka det jag lånar förrän min vän behöver det. Självklart kan jag inte sälja den, men jag kan låna ut den till en vän. Ärligt stulet betyder att min vän för mer plats i sina hemligaste mörka hörn i det bortglömda skåpet någonstans.

Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.