Solen kastar sina långa, gula strålar på mig, redan innan jag vaknat. Jag känner, rakt genom mina sömnfyllda, dimmiga tankar, hur värmen koncentrerats på de fläckar solen valt att attackera. Det är som brännande, smekande händer långsamt och nästan obemärkt, rör sig över min sovande hud. Jag ler och öppnar ögonen och känner mig omedelbart pigg. Pigg och lite lycklig. Klockan är inte mer kvart i fem. Mitt huvud är på väg mot styrketräningen medan min kropp inte har vaknat helt och hållet ännu. Kanske den helst skulle vilja spola filmen en aning bakåt. Jag visste att kaffet fick vänta tills jag var nyduschad denna morgon. Det funkar inte att styrketräna med kaffe i magen. Oberoende om kaffet var sådär hett, svart, starkt och gott eller inte alls.
Den frihet jag känner att jag har fått och rätten att själv få bestämma är helt självklar för mig. Jag har ju aldrig haft det på något annat sätt. Jag vet egentligen inget annat. Även om jag begåvats med en fantasi-producerings-apparat av guds nåde och är rätt duktig på att använda den, kan jag ändå inte förstå hur det skulle vara utan det jag har fått bara för att jag föddes här och inte där. Jag kan inte ens drömma om hur jag hade reagerat som människa. Skulle jag varit en av dem som hade fått till uppgift att vidmakthålla den ofria ordning som rådde där? Eller hade jag varit en av dem som satt vid makten och bara njöt av att alla ofria individer offrade sig för min skull? Kanske kunde jag varit en av alla de som stod på barrikaderna med höjda armar och med händerna fyllda med diverse verktyg av dem mer livsförnekande typen. Det kunde till och med varit så att jag varit en av de modiga som valt att lämna ofriheten för att söka mig till människogrupper där frihet var något man fick med modersmjölken.
Jag har faktiskt ingen aning vilken roll som jag hade axlat i den situationen. Däremot vet jag att det inte finns någon total frihet även om många kanske påstår det. Vi människor är inte skapta för det. Vi skulle faktiskt inte ens kunna hantera en total frihet även om vi hade blivit berikade med en. Vi kanske inte ens skulle kunna känna igen den om den så landade mitt på vårt eget huvud. Jag tror inte ens att vi vet vad det egentligen är.
I en total frihet gör man bara det man vill. När man vill. Hur man vill. Alla formella eller informella regelverk är ju frihetsbegränsande av naturen. Alla nät av beroenden vi människor ständigt försöker hantera i vårt dagliga liv, formar våra sinnen till propagandafilms producenter, som lär oss att tolka det som frihet och bara acceptera det faktum att vi är ofria fångar i en värld med obegripligt många lager av sanningar och synsätt. Hur jobbigt vi tycker det än är att hantera våra intrasslade, beroende liv som ofria fångar, finns det ändå andra som är mer ofri utan att vara mer fånge och bara drömmer om att kunna dela vår begränsade ofrihet. Det fina med att dela våra miserabla liv med människor som har det sämre är att vi blir fler som kan jobba för att göra det ännu bättre. Det förstår jag i alla fall. Jag är den ofria fången 12-63-09.
Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar