Relation är den mest värdefulla valutan.

Klockan har redan slagit tio denna första onsdagsmorgon i juni 2015. Min orangea färgade och väl kaffeindränkta termosmugg stod fortfarande bredvid mig. Den var inte hel längre. Den var trasig. Inte för att plasten spruckit eller så utan trasig eftersom den var tom. Vad skulle jag egentligen göra med en kaffe mugg utan kaffe? Självklart. Den enda lösningen för att hela denna nästintill heliga mugg var att fylla den med den svarta, heta och starka dryck som de flesta kallade kaffe. Jag kände suget komma och hoppade upp från bäst-fåtöljen och tog några snabba, genomtänkta steg mot köket och den väntande bryggaren. Snart skulle den ge ifrån sig sitt sköna, bubblande läte, samtidigt som aromerna skulle snärja mig in i ett nät som jag knappt skulle hitta ut från.

Många gånger hade jag använt orden ”Relation är den mest värdefulla valutan”. Det är något som jag verkligen är helt övertygad om. Det är inte kronan eller euron. Inte ens det brittiska pundet eller den amerikanska dollarn kan mäta sig med den viktigaste valutan av dem alla. Du får faktiskt ha en enorm ekonomi, men den kommer inte att betyda så mycket om du inte har människor kring dig som gör att du känner dig uppskattad och kanske utvald. Vi behöver de enkla kryddorna för att kunna känna den genuina lyckan. En hög med sedlar kan säkert vara kittlande och kasta ett hastigt leende över ditt ansikte, men den kan inte ge dig det lyckorus du så väl vill ha och behöver.

Ett sätt att angripa detta på är att börja från slutet. Tänk dig att din tid är kommen. Att det är du som ligger i kistan på någon kyrkogård någonstans i världen. I din bild kanske det är sommar och grönt, men i min bild är det vinter, mörkt och kallt. När jag ser min bild inser jag att jag svävar över hela den processen vi kallar för begravning. En process som alltid tar fram det sämsta inom mig, oavsett vem som ligger i kistan. Jag ogillar den skarpt. Jag försöker att slippa från alla begravningar så mycket jag kan. Min egen är en helt annan sak. Den kan jag inte slippa, men är samtidigt övertygad om att det blir ett skönt slut när den nu kommer.

Vilka kommer att delta på min begravning? Och varför? Kommer de dit för att de känner att de äntligen fått se slutet på den plåga det varit att vara min vän? Eller kanske kommer de dit för att ta avsked av någon de älskat eller högaktat? Hur skulle jag själv vilja ha det egentligen? Jag tror att jag skulle vilja att de människor som stod där, var många och kommit dit bara för att de tyckte om mig Att de tyckte om det jag stod för och allt det som jag gjorde i livet. Hur skulle du vilja ha det? Vilka skulle du vilja ha på din begravning?

Den viktigaste frågan är ju vilka som du skulle vilja vara bekant med, vän med eller vara älskad av medan du lever. Det är ju de som kommer att ta ett sorgligt avsked av dig när du dör. När du vet vilka som kommer att stå där i sina svarta kläder och försiktigt torka av tårarna som rinner ner efter kinden på ett nästintill ostoppbart sätt, måste du fundera på vad du ska göra nu, medan du lever. Vilket jobb ska du ha? Vilka människor har du redan mött? Vilka människor har du ännu inte träffat? Hur ska du behandla människorna som kommer i din väg? Du måste inse att det är självklart att det är relationen som är den mest värdefulla valutan i livet. 

Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).

Visar vägen, helst utan att vara i vägen.