söndag 14 juni 2015

It's all about the walk.


Söndag morgon. Ute är det regn och kyla efter två sommardagar med en temperatur upp mot trettio grader. Natten vinkade kanske adjö till sommarvärmen, men förhoppningsvis vinkade bara natten den goda på-återseende vinkningen? Nåja. Regn och kyla är inte så illa. Det kunde varit mycket värre. Det kunde ha blåst nordliga isande vindar också. Nu ser det vindstilla ut när jag ser ut genom de stora panoramafönstren i huset vid golfbanan i Uppland. Det är snart dags att gå till klubben och ankomst anmäla mig till den tävling som jag anmält mig till.  Sedan är det rangen för att värma upp innan det är dags att gå ut på hål ett, klockan tio och tjugofem.

Golf är fortfarande efter nitton års spelande en underlig sport. Egentligen är det superenkelt att förklara. Det är ju bara en lek med klubba och boll med den enda och oerhört enkla regeln: Spela bollen där den ligger och banan som den är. I den bästa av alla världar är just golfen så enkel och trivial. Att vandra runt en mil på en grön yta och enligt den enda regel slå en vit boll framför sig med klubbor designade för just detta ändamål. Att genomföra denna framåtriktade rörelse i syfte att träffa bollen och förflytta den är oerhört enkelt samtidigt som den är alldeles omöjlig.

Om allt med golfen vore så enkelt så förstår jag varför människor med fullt fungerande kroppsrörelser som är mentalt stabila och med en hjärna som osar ren och skär intelligens kan missa den lilla vita bollen helt? En boll som är helt stilla uppburen av de finaste topparna av de grönaste grässtråna. Jag pratar inte om att vara nära bollen med det klubbhuvud som svischar förbi. Jag pratar om att bara slår ett hål i luften. Även slag i luften är framåtriktade rörelser i syfte att träffa bollen räknas till golfarens resultat. De kostar lika mycket som en drive på tvåhundrafemtio meter utan att bollen ens närmar sig hålet.

Allt det handlar om är att ha rätt förhållningssätt till spelet. Spelet handlar inte om att prestera ett resultat. Det är bara en effekt av allt det andra. Spelet handlar inte om vilken teknik man har. Varje golfare har sin egen kropp, sitt eget huvud sin egen lustkänsla och sina alldeles egna ömma punkter i kropp och huvud. Varje golfare bör använda den teknik som känns allra bäst och inte alls följa de råd som de blir överösta av i tidningar, golfkompisar eller av sin egen tränare. Känslan är alltid viktigare än teknisk perfektion. Det är på något sätt det inperfekta som för den enskilde golfaren är det perfekta.

De allra flesta golfare måste kunna använda den logiskt och analytiska hjärnhalvan för att värdera linjer, risker och ta fram den bollbana som verkar lämplig för denna boll i det momentet. Samma golfare måste hastigt kunna växla till den känslomässiga halvan av hjärnan när hela den enkla golfrörelsen ska genomföras, svingen. Svingen i det lilla som kallas putt eller svingen i det fullskaliga rotationsplanet handlar bara om en känslomässig upplevelse som inte får styras av logiska eller tekniska funderingar. Den får heller inte påverkas av rädsla, oro eller respekt. Inte heller aggressivitet eller övermod får på något sätt finnas med i bilden när den enkla kaströrelsen genomförs. Den gode golfaren som utför sin sving genom en känslomässig tanke kan inte heller beskriva vad som hände när bollen for i väg i en bollbana som mest av allt verkar vara förtrollad.

Men golf handlar inte om en prestation som bildar ett resultat. Det handlar heller inte som slagen som gjordes på banan. Golf handlar om att njuta av den milslånga promenad som golfarna gör på banan tillsammans. Det är inte förrän golfaren kan njuta av promenaden fullt ut, golfaren kan utvecklas till den bäste golfaren som just den människan kan bli. It’s all about the walk.


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar