lördag 24 oktober 2015

Kom-ihåg-listan heter PPP!


Studs. Studs igen. Och igen. Detta grekiska flygplan verkar från tid till annan flyga på en gropig luftväg, som är väldigt olik alla andra vägar jag tidigare flugit på. Kanske Grekland inte längre har råd med underhållet av luftvägarna som bär ner mot Kalamata, någonstans söder om Aten. Jag har ju hört att det kan vara lite skralt på den ekonomiska fronten i denna södra utpost av vår stora union. Eller beror det på något helt annat? I flygplansstolarna bredvid mig sitter två nya bekantskaper som verkar har nära till skrattet. Både jag de själva vet redan att de också har nära till gråten. Skrattet och gråten hör ihop. Finns den ena när tillhands, så finns också den andra i närheten. Det är en ganska bra kombo tycker jag.

Förr när man åkte iväg på en resa till något av de andra länder, som från en Svensk position betraktas som utrikes, hade men verkligen järnkoll. Allt kunde enkelt förkortas ner i PPP. PPP stod för Pengar, Pass och Piletter. Eller var det kanske också pessar eller p-piller? Jag kommer inte ihåg så noga, men är helt övertygad om att minnet kring järnkollen över situationen är verkligt till etthundra procent. Informationen om hur många centiliter sprit jag kunde föra in i de länder jag besökte var obligatorisk att ha och något som jag alltid var påläst i. Då var jag också en av alla de personer som kraftigt förordade en ankomst till flygplatsen två och en halv timme innan avgång. En halv timme innan ens incheckningen skulle öppna. Allt i syfte att hinna med taxfreen för att inhandla några buteljer, som kunde förgylla mitt rum i det hotell på den ort jag hade valt att besöka.

Inget förändras någonsin. Inte egentligen, i alla fall. Idag kan man oftast skippa passet eftersom men oftast reser inom vår egen union. Pengar är ju väldigt tveksamt om man verkligen behöver. De kan självklart vara bra att ha ibland, men blir oftast bara kvar i min plånbok även under hemresan. Piletterna är då definitivt inget fysiskt som man håller i längre. Allt finns någon annanstans i den digitalt elektroniska och globaliserade världen vi just nu lever i.

Men eftersom inget någonsin förändras har det gamla PPP bara ersatts av det nya PPP. Piller för att stilla smärtorna som påkallar vår uppmärksamhet, så vi verkligen ska veta att vi blivit äldre. Piller med magnesium både för att stilla de rastlösa benens nattvandringar (restless legs). Piller med vitaminer att inta varje frukost, för att stilla oron av att kroppen kanske kunde ta skada om jag inte försåg den med det rätta bränslet. Vi ska heller inte glömma atros-pillren som är tänkt att göra ett försök att stilla alla de smärtor, som lederna vrålar ut när vi bara använt dem, bara till något de som de designats för. Eller pillren i form av utsmetbar salva, men med i stort sett samma uppgift. Att stilla ålderssmärtorna.


Även om inte den första bokstaven är P i allt vi måste komma ihåg som resande äldre och mer skröpliga människor, ska vi heller inte glömma bort att nämna den viktigaste delen av den styrketräningslokal vi lämnat kvar därhemma. Det fantastiska gummibandet som möjliggör mobilträning av axlar, armbågar och handleder. För att låta den platsa i vår oförändrade komihåg-lista ska vi kalla den pummibandet. Den sista men inte heller den, helt oviktiga attiraljen i vår resväska är TENS apparaten. Den skickar olika pulser i inställbara nivåer av elektriska strömmar genomdelar av våra muskler. Det gör att vi kan skapa konstgjorda sammandragningar av våra förtvinande muskler, i syfte att höja genomströmningen av blod och därigenom minska alla möjliga tänkbara inflammationer. Inflammationer som hämmar oss i vårt fysiska utövande av det vi tänkt göra på vår resa ut i världen. I min lista har den bytt namn till PENS.


Mitt råd till dig som rookie-resenär är att skapa din egen version av kom-ihåg-listan PPP, så du inte glömmer något av det som kan vara av vikt. Alltför att göra din resa till en helt oförglömlig upplevelse. Eller inte? Det kanske är när du glömmer allt, du verkligen får uppleva det oförglömliga.



Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar