En överdos av egentid.

Klockan hade inte ringt och skulle inte ringa heller. Jag var inte orolig att jag inte skulle vakna i tid för dagens hemskheter. Känslan av obehagliga pirrningar for genom kroppen. Det fanns ingen anledning till att fortsätta utföra sovandets ädla konst mer. Klockan var ju ändå sex. Sex timmars sömn får räcka. Det var ju en dag jag inte skulle komma ihåg om någon vecka. Jag hade ju en sällsynt god förmåga att gömma obehagligheter på ställen jag aldrig mer skulle hitta dem. Jag är helt medveten om att jag varit på begravningar tidigare men kan inte hur jag än försöker hitta något annat än svart, dysterhet i något mörkt utrymme. Jag såg på när mina vana händer skickligt gjorde allt som behövde göras för att min bryggare skulle ploppa igång och bara göra drycken med för dagen den korrekta färgen svart.

Ibland har jag mött människor som surrar om denna märkliga tid i livet som de kallar egentid. Som vanligt så vill mina förvirrade lågt flygande tankar sortera upp saker och ting så att även en som jag, som bara är någorlunda normalbegåvad förstår vad det egentligen är. Kan det verkligen vara en speciell tid i livet som då skulle innebära att det är en tid som bara jag får bestämma över mig själv? Kan det vara så enkelt?

Om förklaringen till det märkliga ordet egentid är så enkel vad kallas den övriga tiden då? Åh vad skönt. Äntligen lite andrastid? Eller borde den tiden kallas allmäntid? Skulle den tiden vara en tid då jag inte får bestämma över mig själv? Vem skulle då ta mina beslut? En förmyndare? En överförmyndare? Staten? Eller kan det vara så att det är mina barn som bestämmer över hur min tid ska se ut? Barntid? Åhh vad skön. Äntligen lite oegentid?

Det kanske är så att egentid egentligen avser ensamtid. Tid då jag måste vara ensam. Tvingas vara ensam. Eller till och med kanske vill vara ensam. Är det det som egentligen är egentid? För mig är ensamtid en tid när jag låter mina tankar få ett fritt spelrum utan att jag stör dem med aktiviteter som förleder mina tankar att tänka på enkla vardagligheter. Det är som att flyga rakt ner i en brunn av den djupaste svärta som omges av de mörkaste tankarna i livet. För mig är det självklart att avhålla mig från alla former av ensamtid i den formen i alla fall. Men skulle det vara detsamma som egentid?

Nja. Jag köper inte detta eller så kan jag bara inte förstå eller se igenom det märkliga begreppet egentid. I min värld kan du som människa alltid ta dina beslut oberoende allt annat. Varje beslut har konsekvenser. Inser du det kanske du tvekar. Du kanske till och med tar ett helt annat beslut än det du själv intuitivt tänkte dig. Då kanske du känner att din omvärld påverkar dig. Du har ju helt rätt. Vi spelar ett gigantiskt lagspel. Ditt beslut påverkar laget precis som mitt. Du kanske önskar att du någon gång i livet fick en möjlighet att ta beslut utan att ta hänsyn eller behöva facea  konsekvenserna i vitögat. Du kanske kallar det egentid?


I mitt perspektiv har vi egentid tjugofyra timmar varje dygn. Vi kanske är lite loja och slöa. Kanske ibland ser vi för mycket av det meningslösa i livet, som ligger i samma livsfläta som det meningsfulla? Eller så kanske vi känner att helgen borde börja redan på måndag? Har du någon av dessa symtom? Då är sannolikheten stor att du har fått en överdos av egentid och för länge sedan slutat förstå att det är du och bara du som tar dina egna beslut varje dag, med alla de konsekvenser de har.

Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.