Fredag. Nu är det mer än en vecka sedan jag åkte söderut inför mitt nya uppdrag. Det är så att jag längtar att det blir måndag så jag både får och måste ta mig till det nygamla Östhammar, det nya uppdraget i den nya branschen och äntligen få träffa de nya människorna som jag kommer att tillbringa stora delar av mitt liv med, de kommande månaderna och kanske åren. Jag längtar till att få många bollar i luften och känna den behagliga stressen flåsa mig i nacken. Tankarna virvlar runt och runt i mitt huvud även om mina fingrar leker med kaffebryggaren och det oklorerade bruna kaffefiltret som måste på plats, innan on-knappen skulle ge önskat resultat. Det var dags för kvällskaffe efter maten.
Det finns dagar som min hjärna bara jobbar med att tänka ut sådant som jag själv aldrig tänkt ut tidigare. På ett sätt är det som om jag tog på mig kostymen av någon av de kända människorna som utforskat världen, innan någon annan varit där. Du vet. Först till Himalaya och Mount Everest, först djupast ner i haven eller först på månen. Problemet med min egen hjärna är att om den inte ännu har lösningen på sina egna tankar kommer jag aldrig fram till en slutsats som jag själv kan begripa mig på. Det är nog så med alla hjärnor.
Trots det fortsätter jag att försöka utan att ens fundera på att ge upp, även om jag själv förstår att jag inte riktigt lyckas med att sortera och strukturera upp tankarna så jag kan lyfta i tankeraketen. Jag vet att jag inte skulle kunna utvecklas om jag inte lät mina tankar hållas. Erfarenhetsmässigt vet jag att det är bäst för alla om tankarna bara får fortsätta att utvecklas inuti min hjärna, förhoppningsvis innan de kommer ut för allmän åsyn. Det lär oss alla att vi inte behöver vara rädd för våra egna tankar även om de både ser bisarra ut och känns helt orimliga. Det blir bra till slut. På något sätt blir allt så bra det kan bli.
Det finns många olika läror som förespråkar mer eller mindre sofistikerade metoder, för att sortera och strukturera upp tankarna medan de ständigt förändras på ett okontrollerat, pulserande sätt. I grunden handlar det om en kombination av tålamod och spänning samtidigt som du bara låter de hållas om du vill att de ska nå sitt okända mål så fort som möjligt. Tankarna som tänks är kluriga och ostyrbara. De kommer fram till slut även om du genom osunt och kanske ojuste beteende kan fördröja dem i månader eller år.
När du känner att din tankemaskin accelererar upp och tar fart mot nya tankedimensioner tycker jag att det vore lämpligt om du gav dina tankar livsutrymme för att de ska kunna utvecklas sitt fulla jag. Det är dina tankar som är du. Det är när dina tankar utvecklas, du utvecklas. Det är när dina tankar är lugna och nöjda, du är lycklig. Du är dina tankar.
Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar