lördag 16 april 2016

Jag talar som jag talar.



Söndag igen. En blick ut genom de stora fönstren vittnar utan tvekan att vädret för dagen handlar om regn. Kallt regn. Jag huttrar till samtidigt som jag stiger upp och lägger på en vedpinne på den färgglada glödbädd som roar sig i kaminen. Med en svart fleecefilt på knäna lutar jag mig tillbaka i fåtöljen och sippar i mig lite mer av det svarta, starka kaffet innan ögonen blundar och jag låter tankarna virvla ut i ett oändligt universum. Musiken dunkar ut sina förutbestämda rytmer som borde väcka mig med ett stort och varmt leende. Istället känns det som om sömnen tar mig allt djupare ner i mörkret. Samtidigt vet jag att tänkatiden är begränsad eftersom det är städdag på golfklubben om en timma.

I mitt nya uppdrag fick jag möjligheten att möte en klok man med några fler årsringar än vad jag själv har samlat på mig genom livet. Under veckan som gick har vi mest avhandlat en hög med fakta som givetvis är av vikt och också är mycket intressant, men varje samtal har också legat inpackat i en djup filosofisk anda som legat på ett helt annat plan en de exakta detaljerna av fakta. Genom det filosofiska planet öppnas nya insikter och givetvis också nya vägar att se på de problem som vi tillsatts för att lösa. Men inte bara det uppkommer av att ta samtalet till höjder den egentligen inte behöver ta sig till. Filosofin och de annorlunda synsätt det bär med sig ger också nya insikter i gamla problem som heller inte tillhör uppdraget men ändå är av central betydelse.

När vi människor kommunicerar med varandra är vi alltid rädd för att bli misstrodda eller missförstådda. Till och med dansar våra rädda tankar på att bli utlämnade eller avslöjade och utstötta. Dessa negativa tankar som vi alla bär med oss begränsar oss i vår kommunikationsförmåga. I sämsta fall blir vår kommunikativa förmåga helt styrd av alla rädslor vi omger oss med. Möter du människor eller hör dig själv svara snärtande blixtsnabbt där dina ord för sitt yttersta för att oreflekterat lägga ansvaret på någon annan människa eller till och med angriper personen du kommunicerar med, istället för handlingarna som du egentligen ville åt, vet du att det är vargspråk som talas. Alla former av vargspråk motverkar den kontakt som behövdes för att lösa det som behövde lösas.
Om du istället för att välja hot och kritik istället börjar med att prata om dina egna känslor och dina egna behov. Det är alltid så att din egen känsla och dina egna behov är helt sanna och aldrig kan ifrågasättas av någon annan, eftersom det är bara du som sitter med facit, kommer hela samtalets karaktär att förändras i grunden. Den personen du samtalar med kommer omedelbart att börja söka efter sina egna känslor och sina egna behov från botten av sitt inre. Samtalspartnern kommer inte att går ner i försvarsposition utan istället öppna sig som en snäcka. Lite i taget. Fortsätter du med att berätta hur du tror att din samtalspartner vill ha det, uppkommer det en dialog som kan leda hur djupt som helst.

Att ärligt kunna uttrycka vad jag behöver utan att kritisera eller skuldbelägga, samtidigt som jag empatiskt lyssnar efter vad du behöver utan att höra kritik eller skuldbeläggning är vad det handlar om, när du vill utveckla din inbyggda förmåga att prata giraffspråk istället för vargspråk.


De fyra stegen i giraffspråket är:
ü  Att välja att iaktta och observera istället för att döma och fördöma.
ü  Att själv fundera om hur jag känner sig och våga sätta känslan i ord som andra får ta del av.
ü  Att själv förstå mina behov och kunna berätta det för andra utan att jag ställer krav eller använder tvång.
ü  Att kunna be om något av andra genom att helt enkelt bara berätta vad jag önskar för konkret handling   

Själv vet jag att jag kan prata vargspråk som både skapar konflikter, gör människor ledsna samtidigt som språket dödar alla möjligheter som finns framför mig och andra. Tursamt nog vet jag också att jag klarar av att prata giraffspråk som får människor runt om mig att växa och jag med dem. Hur är det med dig? Pratar du vargspråk?


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar