En plats jag hjärtegärna vill vara på.

Även om jag kan konstatera att det vänt så kan jag fortfarande inte se ett spår av det utomhus. Där är det mörkt. Ja inte riktigt mörkt utan mer som om det vore soluppgång och solnedgång samtidigt, fast helt utan sol. Dessutom vräker snön ner en dag som denna. Dagen innan dopparedagen. Dagen innan julafton. Tankarna virvlar runt i huvudet som den fjäderlätta snön som leker tafatt i vindens virvlar på ett sätt som ser enkelt och självklart ut, men som jag samtidigt aldrig riktigt kan begripa mig på. Jag begriper mig inte på mina egna tankevirvlar heller, tänker jag och lutar huvudet bakåt samtidigt som jag för min termomugg med det röda hjärtat mot min mun. Kaffet rinner sakta nerför min strupe medan dofterna annekterar min kropp. Jag har inget emot det och låter det ske. Det som var det var. Det som är det är. Det som blir det blir. Låt julen komma.

Varför är julen egentligen en så upphaussad helg? En helg då alla trådar måste löpa ihop och bilda en ny helhet som vi drömt om hela året. En perfekt helg där vi ska orka och hinna bocka i rutan som indikerar Klart! genom en obskyrt lång aktivitetslista. En lista som är en kopia av listan från förra året och till och med året före det. Jag vet att vi aldrig har lyckats tidigare och med stor sannolikhet inte kommer att lyckas i år heller. Trots det ger vi oss hän detta i år igen. Vi vill försöka klara av detta och äntligen kunna stråla av lycka när den sista aktiviteten är avverkad och klar.

Aktiviteterna i listan börjar redan flera veckor innan julhelgen, som tecknar sig som ett färgglatt målsnöre som preparerats med värme och alla de underbara dofterna som vi definierat som julens egna. I vår egen inbyggda fantasi ser vi leenden och gemenskap. Den röda julsnapsen ska prepareras. Fisken ska gravas och rökas. Köttbullarna ska rullas. Julölen ska inhandlas. Klapparna ska slås in. Huset ska städas och barnen ska komma hem. Dessutom behöver jag arbeta. Dagen innan julens afton har jag fortfarande aktiviteter i min lista, som inte är klara och inte kommer att bli klara den här julen heller.

Imorgon kommer det nya aktiviteter som måste påbörjas. Redan klockan fem på morgonen behöver jag stiga upp och värma upp rökeriet, eller rättare sagt min kolgrill som jag använder för att röka fisk och kött. Julens lätt varmrökta lax ska tillredas och levereras till julfrukosten hos vissa utvalda, tillsammans med den röda syrliga modellen av årets julsnaps. Sen blir det bastu följt av en gemensam jullunch. Direkt efter blir det tid att sova till Kalle-Anka. Efter det är det nog tid för att dela ut klappar. Egentligen finns det bara en sak som jag tycker riktigt mycket om med julen. Oavsett hur många aktiviteter som finns på listan innan, under och efter julen är jag villig att med ett tveksamt leende acceptera dessa, om jag på det sättet kommer till en plats jag verkligen tycker mycket om och vill vara på.

Tillsammans är en plats jag hjärtegärna vill vara på.

God jul och försök vara tillsammans!


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.