När det är som kallast värmer vännerna som bäst.

Nu är det banne mig vinter. Riktig vinter. Äntligen. Så jag har längtat. När termometern vägrar sjunka under minus tjugo blir man verkligen bekymrad för hur allvarliga klimatförändringarna är. Det är ju rena rama växthuseffekten. Vid så höga temperaturer är det knappt så att snön knarrar alls när jag tar min timmeslånga morgonpromenad. Och hur kul är det på en skala? Idag var det ett helt annat ljud under skorna när jag promenerade ut i minus trettio. Det var till och med så bra att långkalsongerna fick gå i tjänst för första gången på länge. Det blev en omvägspromenad bara för att antalet steg skulle bli tillräckligt många så promenaden blev tillräckligt lång. En kortare walk-about till morgonens nätverksmöte och alla varma vänner som väntade i lokalen tillsammans med det svarta, starka och heta morgonkaffet.

När jag tar mina första steg in i den någorlunda uppvärmda lokalen möts jag av stora varma leenden från de vänner som hunnit fram före mig. Någon del inom mig undrar om det berodde på all den frost som bildats runt den huva som dunjackan erbjöd mig, eller om de var genuint glada att få återse mig efter jul- och nyårsuppehållet. Jag ville ju tro att det var det senare men var tveksam eftersom jag kände mig som en svartklädd snögubbe i Michelin-format, som med vaggande gång gjorde ett underligt och lustigt inträde i rummet.

Det finns en hel del aktiviteter som avtar linjärt och helt proportionellt med sjunkande temperaturer, men lyckligtvis inte alla. Vänskapen går moturs i detta fall, även om vänskap kommer i olika förpackningar liksom allt annat i livet. En av de mer djupt tänkande grekerna, som levde för mindre evigheter sedan, delade in vänskapen i tre olika grundsorter.

Den första sortens vänner kallade han för användbara vänner. I detta fall byggdes vänskapens grund av att den nya vännen skulle vara användbar på något sätt. Vänskapen varade i tills den nya vännen nådde sitt bäst-före-datum och inte längre var användbar. Trots den cyniska synen på en vänskap med ett klart definierat bäst-före-datum kunde vänskapen just när den var som störst vara varm, god och åtråvärd.

Den andra sortens vänskap kallade han för lustans vänner. I detta fall byggdes vänskapens grund av att vännerna delade gemensamma intressen eller ofta skrattade tillsammans. En golfarvän eller en arbetskompis. Ibland kunde detta vara en rent påtvingad vänskap. Även denna vänskap hade ett bäst-före-datum oavsett hur bra och innerlig den var för båda parter. Självklart var även denna vänskap också varm, god och åtråvärd.   

Den enda vänskap som saknade ett bäst-före-datum i den grekiska mannens tankar, var den eviga eller varaktiga vänskapen. Det är den vänskapen som har skapats när man sett mer av insidan än av utsidan och accepterat det man sett till fullo. Man behöver inte vara ett älskande par för att vara riktiga vänner, men man behöver heller inte vara riktiga vänner för att känna lust och åtrå till varandra. Denna vänskap är varaktig eftersom de är bra människor för varandra som både respekterar och tycker om varandra som de verkligen är. I denna vänskap varar värmen som längst och kanske också är som störst.

Jag är själv innerligt glad för alla de vänner jag har med mig i livet. Just nu spelar det ingen roll för mig vilken typ av vänskapsnivå, jag och min vän lyckats levla upp till. Det må så vara om några av de fina vänskapsband jag har, redan har ett bäst-före-datum, som ännu inte passerats, trots tiden bokstavligt rinner iväg. I alla fall mer än den fryser fast, även om det just nu är en riktig vinter där ute. Det är när det blåser som hårdast samtidigt som världen är som kallast, jag behöver alla mina vänner som mest. Det är helt fantastiskt enastående att ofta få en möjlighet att stå tillsammans med någon eller några. Det är tillsammans som värmen skapas. Livsvärmen.

Dessutom vill jag tillägga en sak till. Vi Kirunabor fryser aldrig trots att våra kroppar vibrerar. Vi skakar bara av glädjefnatt för att det äntligen är vinter.


Jonny Siikavaara (du når mig på jonny@siikavaara.se).
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.